För 5 dagar sen fick jag reda på att jag är gravid, vilket va väldigt chokerande för mig eftersom jag gått i ca 4 år och trott att jag inte kan bli gravid med tanke på att jag gjorde en stor operation mot en cysta som hade krossat min ena äggstock så nu har jag bara en kvar och den har vi fryst in äggvävnad utav, vilket har gjort att jag inte har haft mens sen dess. ÄNDÅ så blev jag gravid med min pojkvän som jag varit tillsammans med i ca 3 månader bara.
Jag har suttit och klurat på om jag vill behålla eller inte nu ett tag och jag vill verrligen göra något som jag känner är rätt för mig i slutändan. Just nu känner jag att jag skulle ångra mig extremt om jag gjorde abort. Dessutom är jag emot abort. Men jag försöker ändå tänka åt båda håller tänker jag praktiskt sett blir jag väldigt rädd men vet att det någonstans kommer att funka.
Jag har pratat med min partner mycket om detta och han håller fast vid det han känner och det är att jag ska göra abort, han känner att jag "förstör" både mitt, barnets och hans liv om jag behöller det, hotar dessutom med att han kommer lämna mig och jag känner då att han har visat sin rätta färg. men jag vill samtidigt inte att mitt barn ska växa upp utan pappa. Han kommer från en speciall kultur där han vill vara gift bl.a innan man skaffar familj och jag har inte träffat hans famlij ään så vet inte hur dom är men han säger att dom inte kommer respetera mig om jag gör något som går emor hans beslut.
jag är 19 år och han 27. undrar ni något fråga, men jag är väldigt förvirrad just nu och det känns som han påverkar mig allt för mycket gör jag abort skulle det kännas att det är på grund av honom och jag kommer inte må bättre för det.
kom gärna med tankar och funderingar tips och råd vad som helst, behöver det nu...
tack!
Jag tycker att man som kille får ta sina konsekvenser om man inte skyddar sig. Visserligen trodde du att du inte kunde få barn, men ändå. Ansvaret ligger minst lika mycket hos en kille att skydda sig. Han är ju faktiskt 27 år och borde veta bättre tycker man ju.
Finns det någon annan du kan få stöd från? Din familj, vänner m.m? Att du vet att du inte är ensam om du behåller det? Hur stark man än är så kan det vara skönt att få luta sig tillbaka ibland :) Så otroligt orättvist att detta kan vara din enda chans!
Om DU känner att DU skulle klara av detta utan din pojkvän så go for it!! (han verkar inte vara värdig dig ändå)
Styrkekramar!!!
Eftersom du säger att du är emot abort, tror jag starkt att du kommer ångra dig. Behåller du barnet, även om du blir ensam, så kommer det bli tufft och jobbigt(!) men jag kan nästan lova att du inte kommer ångra det när du väl håller ditt barn i dina armar. Jag är själv fattig som en kyrkråtta men när jag fick veta att jag var gravid fanns aldrig tanken på att inte behålla. (Sen att jag är väldigt starkt mot abort behöver vi inte ens gå in på ^^).Pengar är väl ofta den största orsaken till abort men vi har tur som bor i Sverige och kan få bidrag! Jag kunde varit i samma situation som dig, min pojkvän kommer från en liknande kultur, där man SKA vara gift, han är dessutom bara sjutton och har inte berättat för sina föräldrar än... Vilket beslut du än tar så hoppas jag att det kommer kännas rätt för dig! Lycka till med allt!! Min mamma uppfostrade tre barn ensam (sju år av dom levde hon ihop med en man som spenderade hennes pengar istället för att hjälpa till med försörjningen) så det är långt ifrån omöjligt :)
Kan börja berätta om min erfarenhet så kanske det hjälper lite. (Kan också säga att jag håller med alla som skrivit tidigare!!)
Jag är 19 år och min pojkvän 21, vi träffades i november, blev tillsammans i början av året, och i slutet av januari råkade han göra mig gravid. (Kan tillägga att även jag gjort en stor operation för att ta bort en 3-liters cysta, jag hade turen att de inte behövde ta bort äggstocken som de kanske hade fått lov med) Jag har under några gånger i mitt liv trott jag varit gravid, men har alltid visat negativt, så jag började tro jag inte kunde bli gravid så lätt (borde verkligen blivit gravid, var väldigt slarvig när jag blev singel efter en pojkvän som var riktigt kondombesatt!!) I alla fall så var min mens lite sen som vanligt, så vågade knappt testa mig denna gång, kändes onödigt. Men något var annorlunda, ett plus! Kunde inte tro det. Visste redan att min pojkvän inte ville ha barn och att han redan varit nära att bli pappa innan. Men för mig fanns aldrig abort på kartan även om min bästa vän tom tog det för givet. Jag grubblade länge på det där och berättade inte för pappan förrän jag var helt säker. Gav honom valet att vara med på det eller inte, ville ju inte "förstöra" hans liv och tvinga på honom något. Han sa att han inte var redo och så, men självklart ville se sitt barn växa upp. Han var riktigt chockad i flera dagar, men efter VUL i vecka 12-13 vände det nästan direkt! Och nu i vecka 20 när det är mycket mer på riktigt så är han jätteglad och ser mycket fram emot det. Jag som trott han skulle "lämna" mig och inte vilja veta av det alls. Men alla är olika, men man kan bara hoppas att detta smälter in för din pojkvän också tillslut, och det är bara ditt val hur du ska göra, jag skulle aldrig aldrig göra abort bara för att pappan inte ville behålla, det brukar ofta ofta ändras när barnet väl finns!! Massor av kramar och lycka till!
följ ditt hjärta! ja gjorde abort en gång och när ja blev gravid av misstag men min son så fanns de inte en tanke på att gå igenom med en abort till. jag blev ensamstående men hade många som stöttade mig och jag ångrar inte mitt beslut en sekunf, visst de e tufft som fasen o orka med sömnlösa nätter osv men man får bara våga be om hjälp! gör som DU vill det är din kropp inte hans. det är ett litet liv som ni skapat inte bakat en kladdkaka direkt. finns här om du vill prata <3