Pappan vill inte ha barnet... vad ska jag göra? hjälp...

Hej, tyvärr så känner jag nu att jag måste ställa en ny fråga här på sidan, och ber om ursäkt till er som tycker att mina frågor är jobbiga, men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till..

Som många av er som läst mina tidigare frågor, vet, så har jag haft svårt att få behålla mina foster, när jag väl blivit gravid, och som ni också vet så har jag lite svårare att bli gravid efter mitt sena mf 2010..

Men nu var det inte det jag ville prata om..
Så nu till saken..

Jag och min kille har försökt bli gravida under ett par månaders tid nu, och var gång har det slutat likadant, tidigt missfall..
Men vi gav inte upp hoppet utan fortsatte försöka gång på gång, och blev alltid lika besvikna månad efter månad..

Ett tag så gav vi faktiskt upp och tänkte på allt annat viktigt istället, så som jobb, räkingar, hushållet m.m..

Vi var riktigt förälskade och gjorde allt för varann, fi fanns alltid där och ställde upp oavsett vad det gällde..

Men med tiden så började de där små tjafsen komma och till slut bråkade vi dagligen..
Vi lyckades lösa problemen och höll sams nån vecka innan de började om på nytt..

Efter alla bråk så gled vi ifrån varann mer och mer..
Vi pratade nästan aldrig med varann och träffades väldigt sällan..

Efter vi hade bråkat och knappt umgåtts eller pratat på några veckor så gav jag upp..
Sa att jag ville ta en pause för vår skull så vi inte skulle tröttna på varandra hellt..

De gick någon vecka och sedan upptäckte jag att jag var gravid, ringde honom och berättade om det lyckliga beskedet men fick till svar att det inte var hans barn..
Föll i gråt och visste inte vad jag skulle göra..
Där tog det slut..

Det är över en månad sedan som det verkligen tog slut mellan oss, och jag saknar honom jätte mycket trots det han sa..
Försöker gå vidare trots att det är svårt..

Olyckligt nog så slutade den graviditeten i ett nytt missfall i vecka 4+2..

Men strax innan det tog slut (någon vecka efter mitt mf) så hade vi oskyddat sex igen...

Efter det tog slut så visste jag att det troligen inte tagit sig, att jag inte blivit gravid..
Men hade visst fel..

För den 15e och den 17e Juni så plussade jag, den 22a Juni skulle jag ha haft BIM, men min mens kom aldrig, men natten till den 23e Juni, så fick jag rosa flytningar på natten, sen var  det inte mer än så..

Senare på morgonen nästa dag fick molande mensvärk, och på kvällen fick jag en liten blödning, behövde knappt trosskydd, helt utan smärta, samma dagen efter, sedan tog det slut..

Blödningen varade bara i 3 dagar (brukar ha min mens i 6-8 dagar) så nu på efter hand misstänker jag att det var en nidblödning..

Den 2a Juli, kände jag mig konstig, och hade extrem yrsel så bestämde mig för att ta ett test, som visade svagt positivt, tänkte inte mer på de och tog ett nytt runt den 8-9 Juli som visade lite starkare positivt, och min tanke var då "f*n.. hur gör jag nu?"
Samtidigt som det var efter längtat..

Nu här om dagen, tog jag ett nytt positivt test..
Har pratat smått med mitt ex och frågat "hur gör vi om jag är gravid?" utan att påpeka något, och han vill inte ha några barn med någon han inte är tillsammans med..
Jag förstår honom självklart men klarar inte av en abort efter mitt sena mf 2010..

Jag kommer nu bli en ensamstående mamma om jag behåller mitt barn, sedan klarar jag inte av en abort så vet inte hur jag ska göra..

Finns det någon här som suttit i samma eller liknande sits, som kan hjälpa mig med hur jag ska göra ?
Har längtat efter mitt plus i 3års tid men nu vet jag inte alls hur eller vad jag ska göra..

Känner bara att jag är påväg att bryta ihop efter allt detta...

Ber om ursäkt för att det blev så lång text men behövde verkligen få skriva av mig...