Vår dotter Isabelle var 1år och 11månader när Julia föddes. Det blev en väldig omställning från att ha ett till att ha 2 barn att ta hand om. kanske pga att Isabelle gick tillbaks i utvecklingen och blev en "bebis" igen hon med. Hon gillade inte alls att få ett syskon då, fast efter ett par månader så blev det bättre. Nu är Julia 15 månader och nu dom bästisar <3 :) <br>Fast det är ju så olika vissa barn växer ju med att få ett syskon att "ta hand om" istället.
Men visst är det även enklare när man har gjort det förut ;) man är mer lugn och säker på sig själv tycker jag.
Väntar ju nu mitt 3e barn, så jag har inte blivit avskräckt iallafall ;) Tror dock inte att omställningen blir så stor denna gång. Vare sig för oss eller barnen.

Jag är redan gravid och funderade inte alls över hur enkelt vi har det just nu. Det är nu först efter plusset som jag börjar fundera vad vi gett oss in på. Vi sover ju hela nätter nu och har det ganska så bra och nu ska vi riva upp det igen och börja om från början. Men alla jag har pratat med säger att det är värt det. Man har ju bebisåren över ganska snabbt om man skaffar tätt:p Förut ville jag ha 4-5 barn men nu vet jag inte. Kanske det räcker med 2:p Får se:) Vet inte om jag kom med något direkt svar på din fråga, men de funderingarna är vanliga nog. Det måste ju vara lite enklare att få andra barnet än första eftersom man redan vet vad som väntar.

Glömde skriva: Har en son på 14 månader så det blir 20 månader mellan barnen.

Jag har en son nu på 1månad o en dotter på 2år.
Jag kan ju säga att denna första månaden har inte vatt för enkel, då min dotter har blivit väldigt svartsjuk på lillebror. (hon är en mammagris)
O då min lillkille e väldigt mammaig just nu o helst ligger vid tutten 24timmar 7dar i veckan, lägger jag ner han så har han en tendens att skrika så mycket att han tappar andan gång på gång tills jag tar upp han.
Men det blir lättare ju längre tiden går o man kommer in i rutinerna.
Vill inte avskräcka dig men detta e min vardag.
Men fast man har en dotter som bara jäklas/svartsjuk o i 2års trots o en son som inte kan släppa taget om mig, bajsar, äter, skriker o sover knasigt. Så e de sjuk underbart att ha dessa ÄNGLAR.
Man får se de att så här e de bara under en lite längre tid, men de går över till de lite mer bekväma sen igen.
O alla har de inte som jag, vissa lättare o andra svårare.