Vill varna om att det kan bli långt...
Allt har hänt under denna graviditeten vill jag börja med, jag hade inte valt att bli gravid om detta hände innan det.
Jag blev dömd 22 November för ett brott som jag inte ens vågar tänka på... Jag har suttit dömd i 4 månader för någonting som jag inte har gjort tills man kom fram till att jag var oskylldig. Jag bad socialen om hjälp med någon form av hjälp att komma på fötter igen och jag funderade på ett fosterhem till min son som är två, det enda kravet var att han skulle vara nära mitt hem och att jag skulle få träffa honom mycket.... Så blev det inte, socialen gick upp i rätten med ett LVU för dom ansåg att jag inte var kapabel att finnas i min sons liv ens bara för att jag var psykiskt instabil, och ja, det var ju därför jag bad om hjälp.. Jag kände mig otillräcklig och det förklarade jag för dom... Men dom tog det som att jag kommer vara otillräcklig resten av livet, dom tyckte att jag var egoistisk för att jag bad om en familjehemsplacering till min son så jag kunde komma på fötter... Min sons ombud (advokat) sa i rätten att jag aldrig har hört av mig till familjehemmet och att jag var ung (jag är 21), jag tycker inte att hon har rätten att ifrågasätta min föräldraroll baserat på min ålder.. Och anledningen till att jag inte har hört av mig till familjehemmet är så enkel som att jag hade inte fått deras nummer trotts att jag bett om det X antal gånger! Nu tänker dom blanda in kommande barn och min pojkvän i det hela (han är inte pappa till min son, bara till det kommande barnet). Det har gått så långt att jag kan inte känna någon glädje över graviditeten och är mest rädd att dom kommer ta nästa barn som jag redan har skapat starka känslor för..
Jag antar att jag egentligen inte hade någon riktig fråga i detta utan jag behövde kanske helt enkelt få det ur mig.. Men; Är det såhär det ska gå till i sammhället? Har man verkligen ingenting att säga till om? Vet folk om att detta händer varje dag? Hur kan man ta någon annans barn helt utan samvete?
Usch så jobbigt! Tyvärr, har ett par bekanta som också sökte hjälp - av de ädlaste motiv (hon fick svåra besvär redan under graviditet och han behövde vara hemma med henne, vårda henne så de sökte hjälp för att få en tillfällig hemvårdare till henne, och när barnet väl var fött tog socialen och helt enkelt placerade det på annan ort, nio år senare har de umgängesrätt men inte mer... ) - tyvärr funkar vårt usla samhälle så. Klart olämpliga föräldrar (grovt kriminella, drogmissbrukare, vanvårdande föräldrar) får behålla både barn och rättigheter medan de unga, eller på annat vis svaga förlorar sin rätt, oftast på indicier.
(kanske ska tillägga att hennes besvär var pga graviditeten - ryggen pajade helt och hon gick med rullator från v15 och ryggen återhämtade sig tyvärr aldrig heller)
Huvva säger jag bara!! Tydligen ska man inte kunna fråga efter hjälp utan att socialen tar det på helt fel sätt... :( Mina tankar går till dig, ditt barn, sambo & barn i magen.. Hoppas att du iaf kan lyckas hitta lite glädje i graviditeten & att socialen lämnar er i fred..
Kramar Hanna
har en god vän som krävde att kommunen skulle ge hennes son stöd i skolan eftersom han är autistisk och har adhd, hon ville också ha hjälp och stöd från kommun el social för att på rätt sätt hantera hans behov. Soc placerade honom enl LVU 35 mil bort utan någon umgänges rätt. de fick prata i telefon när familjehemmet övervakade 1 g/v. detta för att hon krävde engagemang från skolan och hjälp från soc/kommun. Nu efter snart 4 år får de träffas igen. Hon har varit i rätten mot både kommun och soc och vunnit!!
Man ska med andra ord inte våga sig på att söka hjälp här i sverige för sånt kostar ju pengar o myndigheterna tar den billigaste o enklaste vägen (genvägen) fast att d e våra egna skattepengar som betalar deras lön och hela deras system. Förra veckan, 27 år gammal och mamma till 3 små fina uuuundeerbara barn, yngsta knappt över året, hängde sig själv för en vecka sen. Sök aldrig hjälp i Sverige för här heter d; vill man vara med i leken får man leken tåla!!!! Va stark och lycka till med allt, styrkekram
Tack för svar! Beklagar era bekanta som blivit utsatta för liknande. Jag önskar bara att det inte gick till så här. :(