Detta är en fråga till er som har lite äldre barn (har tänkt fråga på en annan sida också).
Min brors son är 4-5år och ofta i behov av uppmärksamhet. Så fort man hälsar på så ska det lekas (vilket jag gärna gör, för jag är väldigt lekfull av mig). Jag tror detta gör att min systerson inte lyssnar på mig eller tar mig på allvar när jag väl är seriös med honom. Jag är flera år yngre än min bror och hans fru, och har själv inga barn, kan det också ha med saken att göra? När han gör något han inte får så säger jag åt honom men då blir han arg och säger "du är inte min mamma, du bestämmer inte." eller "Jo, jag får visst göra såhär" - även då hans föräldrar hör detta. Han kan även känna sig så trängd att han just i den sekunden får för sig att slå till mig. Han är inte det minsta ouppfostrad annars. Han är ett lugnt och snällt barn. När dessa situationer inträffar så säger hans föräldrar åt honom att lyssna på mig, att man ska lyssna på alla vuxna, osv.
Min fråga är, vågar jag fortsätta säga åt honom på skarpen eller ska jag överlämna det helt till hans föräldrar? Dom själva tycker att jag bör fortsätta, men han blir ju så arg.. :(
Du måste stå på dig! Om du nu ska passa honom och ha det yttersta ansvaret msåte han veta att dina regler gäller med och han ska lyssna!
Visst är ni "kompisar" med men när det väl gäller så är det jätteviktigt att han har respekt för dig och lyssnar på vad du säger!
Min svägerskas son är4 år och när jag säger till honom och han säger nää jag vill inte, så är det bara att upprepa och säga att jo du måste lyssna på mig med! Visst blir han sur på mig men det glömmer han snabbt! :)
jag har 2 kusiner och båda har varit förlåt men verkligen hemska!!! den äldre är 6 nu och han har blivit lugn och förtsår när man säger att nu räcker de... men den mindre som är 4.. han retas,slåss,biter och direkt han får lite tillbaka så springer han och gråter till sin mamma.. om han kommer från ingenstans och hackar till storebrorsan och han bara knuffar bort honom så kommer mamman och skäller på den äldre.. de är alltid så... brukar försöka försvara honom och säger att den äldre inte gjorde någo utan det var W som kom från ingenstans och började bråka igen-.
jag har undvikit dom en del ända tills nu.. den äldre är som sagt så duktig nu när han förstår och lyder.. men den yngre är som djävulens barn.. en orsak tror jag är för att han alltid får de han vill.. ingen skillnad om det är viljan eller någo saker eller mat så får han allt serverat på silverfat typ...
giss hur svårt det är att köpa julklappar när de redan har en av alla saker som finns i butikerna :D
jag har lovat mig själv att mitt barn inte får bli sådär.. den skall förstå att ha respekt. även om man får busa och vara olydig ibland.
håller med jojis, du måste ju säga till även om han inte är ditt barn, det är likadant här fast det är min sambo som är väldigt "leksam" och när hans brorson kommer och hälsar på så är det ju vi som bestämmer. och han begär väldigt mycket uppmärksamhet med, men då vi har Noel på 1,5 och snart en till så måste han inse att min sambo inte kan leka eller lyssna på honom hela tiden.
säger inte föräldarna till honom då han säger så? de måste ju med "försvara" dig, och visa att du med bestämmer.
Som sagt, stå på dig! I den åldern testar barnen gränser. Han testar dig. Om du ger med dig lär han sig snabbt att han får som han vill. Står du på dig, förstår han att han inte kan styra och ställa med dig.
Tack för era svar. Jag ska stå på mig!
Jo föräldrarna säger åt honom när de är i närheten och hör detta, både att han ska lyssna på mig och att det jag sagt stämmer. Men då har han redan blivit arg, så han tar inte till sig orden av dem heller utan börjar grina eller springer iväg. Dom säger att dom även pratat med honom om detta vid andra tillfällen, och fått intrycket av att han förstår. Men ändå blir det likadant nästa gång igen. Men det är svårt att stå på sig när vi nu umgås allihopa samtidigt, för hans föräldrar är ju då oftast i närheten och säger till honom när han börjar säga emot. Jag "hinner" inte stå på mig med att visa att mina ord gäller, om ni förstår. Är jag själv med honom så lovar jag att stå på mig. För jag vet att han lyssnar till slut, men då har han ju hunnit vara arg och ledsen ett tag, vilket är jättejobbigt för oss båda. :(