Har en vän som fick barn ungefär samtidigt som mig o vi har känt varandra en längre tid, men inte umgås så mycket på sista tiden av olika orsaker, menhar börjat umgås mer nu när vi har bebisar båda två,
Nu är det så här att min vän har alltid haft en ganska osunt förhållande till mat, alltid tänkt på vad hon äter o gärna äta lite mindre än vad man ska, så hon har alltid varit väldigt smal. När man nu har fått barn så tar det ju tid för kroppen att komma tillbaka o jag har några kilon kvar, medans hon hade 3-4 kg kvar, men ville ju promt komma tillbaka (vill jag också) fort, så hon började banta under ammningen vilket resulterade i att hennes bebis knappt gått upp nåt under 1 mån.
Nu har bebisarna kommti till den åldern att det är dags att börja med smakportioner o jag har gett varje dag i lite mer i en vecka medans hon bara testat en gång, för hon hade inte tid att koka potatis o hon kan ju inte bara koka till bebisen? Konstig attityd är anledningen till att vi är "hemma" är väl för bebisarnas skull.
Jag mår iaf dåligt över det här o känner att jag drar mig mer o mer undan henne, för vad fan ska man säga eller ska man sluta bry sig??