Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Baby Rapportera Prenumerera Rekommendera
jessica03

5 jessica03

8887 visningar

vi är uppgivna

Vi håller på att slita av oss allt hår här hemma. Vår dotter på 9 månader är helt hopplös om kvällarna. Hon sover inte.

När hon var runt 6 månader började hon böka om nätterna och hade svårt att sova. Vaknade typ 100 gånger varje natt och inget dög. Efter någon månad blev det bättre men istället började hon böka på kvällarna. Och har hållt på sedan dess. Alltså typ i 3-4 månader. 

Hon sover bara korta stunder. Vaknar och måste sövas om. Omsövningen kan ta timmar och ibland räcker det med att stoppa in nappen. Framåt 21-22 tiden brukar hon tycka att hon sovit färdigt. Omsövning är lönlöst då. Hon har inte sovit i sin egna säng längre än till klockan 00 på kvällarna på säkert fyra månader. Innan dess sov hon jättebra i sin egna säng. Hon ligger som ett plåster på mig HELA nätterna. Jättemysigt men jag sover ju oftast som en kratta. 

Jag och sambon har nästan ingen tid till varandra på kvällarna längre. har vi tur kanske vi kan få en timme för varandra utan att bebis vaknar. Men oftast har man ju massa annat man vill hinna fixa också medan barnen sover.

Vissa kvällar hinner vi söva om henne 5 gånger på en timme.

jag håller på att bli tokig på detta nu. Mitt hopp om att det ska bli bättre har nästan helt sinat bort. Vi slutade tom. amma i hopp om att hon skulle börja sova bättre. Men inte hjälpte det. Synd eftersom jag gärna hade velat fortsätta amma lite till. Hon får välling vid nattningen så hungrig är hon inte heller.

Dagtid är det likadant. Hon sover max 20 min ensam. Men får hon sova i min famn kan hon snarka i över två timmar. Nästan varje dag låter jag henne få sova i famnen men det är lite svårt vissa dagar då tvååringen inte vill middagsvila. Och jag hinner ju inte få något gjort i hemmet. 

Jag och sambon har inte kunnat ligga och hålla om varandra i sängen på jag vet inte hur länge? Det ligger ju alltid en bebis mellan oss.

Min familj bor många mil bort och kan inte, hur mycket de än vill, hjälpa oss så ofta. Men de gånger vi ses tar de hand om barnen dygnet runt typ. Sambons föräldrar hjälper oss ofta dagtid så jag vill inte behöva be dem om hjälp även på kvällarna.

 

Någon som har något tips? Eller bara lite pepp. Jag är totalt uppgiven. jag har pratat med bvc för någon månad sedan men hon sa varken bu eller bä. 

1540 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    tove88

    5 tove88

    Jag vet hur det är. Vår dotter var likadan i 1 1/2 år. Jag slet mitt hår och min sambo med. Det är så fruktansvärt tufft men som tur är har man ju inget val. Det måste bara gås igenom. Vad tror ni om att låta henne sova hos er ett tag till tryggheten hos henne själv kommit tillbaka? Jag tänker också, hur ser era rutiner ut? Är vardagen strukturerad? Barn behöver ofta enormt mycket struktur, de mår bra av att veta vad som komma skall. Kanske ni kan kolla över vardagen och se om ni kan göra ngt annorlunda. Annars tycker jag att ni kan fråga svärföräldrarna ändå. De säger nog nej om de verkligen inte vill :) Om ni behöver lite extra hjälp brukar folk gärna hjälpa till :) Stort lycka till! Jag VET hur jobbigt det är, kämpa på! Och ge varandra de småsakerna istället just nu, en kyss här, en kram där. En bukett där osv. Kram
    Rapportera Rekommendera

  • 2

    Sanna_ungmamma

    5 Sanna_ungmamma

    Jag och sambon hade alltid en regel att när vår son var liten så hade vi en 10 minutersregel. Om han vaknade och gnällde så väntade vi högst 10 min innan vi gick in. Kanske 90% somnade han om av sig själv efter mindre än 5 min. Om han inte gallskrek då får man ju ta upp barnet. Sedan kan det vara så att ditt barn vill ha din lukt nära då barn ofta sover bättre med mammans lukt i närheten. Så kan man tex ha en filt eller gosedjur i närheten när ni myser och så kan hon ha den bredvid sig när hon sover. Samma det kan det vara mer uppgivande om mamman ska natta o samma här med lukt. Sen går ni direkt in till barnet när det vaknat så märker barnet att om hon/han skriker så kommer mamma/pappa. Och försök inte ha henne hos er i sängen för då kan det vara svårt att avvänja barnet vid det. Detta är tips från mina egna erfarenheter med min son :) hoppas något hjälper
    Rapportera Rekommendera

  • 3

    Sanna_ungmamma

    5 Sanna_ungmamma

    Men som tove säger så kanske hon behöver tryggheten att sova hos er. Ni får testa er fram :)
    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar